Lördag
Den sista helgen i Februari slog Riksgränsen upp sina portar och öppnade liftarna. Med uppåt 4 meters snödjup kunde vi inte låta bli att skicka upp Erik för att se vad Lappland hade att erbjuda en halvt avdankad skidlärare med extrem snöabstinens. Extrem.
För det första måste jag säga att möjligheten att ta tåget raka vägen från Stockholm till Riksgränsen är underbart, både smidigt och miljövänligt! Ett tips är bara att ha något att göra på tågresan, med ca 17 timmar att fylla hinner du både sova, se på film, kolla instagram och ringa hela släkten (flera gånger).
Väl på plats kunde man bara konstatera att snö, det fanns det gott om. Tyvärr var sikten inte den roligaste när jag anlände strax efter lunch, därav passade jag på att acklimatisera mig i vinterlandskapet första dagen och lät skidorna vila tills söndagen då vädergudarna & SMHI lovade glidarväder aka Bluebird
Söndag
Man kan inte annat än att konstatera att de hade rätt när man möttes av detta söndag morgon. Skidpeppen var på topp! Tack vare Movitz spelning på Grönan kvällen innan var i princip alla bakis, vilket resulterade i en ganska lugn förmiddag gällande hetset efter det puder som kommit över natten.
Hela förmiddagen spenderades i närheten av liftarn tillsammans med August Byberg, min goda vän, värd för resan, samt en riktig fighter som faktiskt tog sig upp på morgonen trots gårdagens vätskeintag. Efter riktigt fin pizzabuffé på Lappis till lunch valde vi att hajka upp på det relativt orörda Nordals på eftermiddagen.
På vägen dit anslöt även Viktor Funcke, en av huvudfigurerna bakom Sveriges effektivaste skidanläggning Romme Alpin, samma ställe som jag lärt känna både August och Viktor under en del av min tid som skidinstruktör.
Efter att spenderat senaste månaderna med att gå på föreläsningar, läsa vetenskapliga artiklar och diverse kurslitteratur kan jag konstatera att detta var välbehövligt.
Måndag
Måndagen bjöd på samma trevliga sällskap, men tyvärr inte lika fint väder som söndagen. Eftersom mina kompanjoner är inbitna toppturare skippade vi liftar denna dag och valde att gå upp på Vassi istället, med start nere från stationen. Här var jag glatt ovetande om vad som komma skulle.
Vid ett par tillfällen sken solen faktiskt igenom molnen och erbjöd en väldigt fin vy. Det var även vid denna tidpunkt som började jag blir riktigt trött, och värre skulle det bli. Att jag ens kom upp på toppen beror mestadels på det peppande sällskapet, själv hade jag helt missbedömt min kondis och kaloriintag för dagen.
Och som grädde på moset.. under denna tur testade jag nya fina toppturs skidor, bindningar och pjäxor för första gången. Ganska komplexa bindningar måste jag säga, mer än nöjd att jag ens fick på mig sakerna, tyvärr missade jag den väldigt praktiska gå-inställningen på pjäxorna som hade gjort hela färden upp en aning trevligare.. detta insåg vi när det återstod ca 10 höjdmeter.
Dra åt h*****e vad trött jag var när vi kom ner till bilen igen.
Med den låga energinivå jag hade var det ett under att jag orkade ta några bilder på vägen ner. Tyvärr var jag så trött att jag hade en aning svårt att njuta av den stundvis riktigt fina snö som berget erbjöd.
Tisdag
Efter att sovit ut ordentligt efter måndagens strapatser valde jag att köra en riktigt lugn tisdag vid riksgränsen och närheten till liftar för att samla energi och bara ha det gött på berget. Vädret visade sig åter igen från sin bästa sida.
Avslutade dagen med att sitta och njuta i solen på baksidan (mot Nordals, där vi åkte på Söndagen). På bilderna nedanför syns även delar av de tävlingsface som körs under NM.
Av bilderna att döma tror jag de som hajkade Nordals även denna dag fick riktigt fina åk.
Avslutar med ett litet klipp från söndagens goa åk med adderad musik för dramatik och en hel del wohoooo från tre väldigt peppade skidåkare.